Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

LOPPISSSSS PÅ LÖRDAG!

Omggggg på lördag är det äntligen loppis igen! Jag och Amie satsar stort denna gång och har med oss dom här snyggingarna som säljare!

Alla som är i närheten av Stockholm! Kooooom till Under Bron och mingla, ta en drink, shoppa loss och ha kul med oss mellan 14-18!

Jag kommer sälja sååå mycket fint och oanvänt! Byxor skor jackor kjolar och tröjor!

Efter 18 blir stället återställt till bar å klubb och Amies bror Noah tar över dj båset! Det kommer bli så kul! Ses däääär! 🙂

Ett år efter #metoo

I januari 2016 skrev jag en text på Facebook som fick en enorm respons och senare publicerades i Metro. Fick då ta emot ett enormt antal vittnesmål från kvinnor runt om i Sverige som berättade om att de också blivit utsatta och många berättade hur modigt de tyckte det var att jag vågade berätta öppet om det jag upplevt. Jag har pratat och skrikit om det sexuella våld kvinnor utsätts för i många år men så många gånger blivit misstrodd av män och t.o.m ifrågasatt av de män som utsatte mig.

Men sen, äntligen, för ett år sen hände #metoo som kom att skaka om hela världen.

Till en början kände jag mig förtvivlad att vi ska behöva bära ansvaret för förändring. Jag var så arg över att vi måste ta den här kampen. Men ju fler vittnesmål jag läste desto starkare blev min kamplust. Det här var inte en vanlig hashtagkampanj som folk kommer glömma om två veckor. Det här var något annat. Det här var början på en riktig revolution.

Efter några veckor av konstanta vittnesmål i mina flöden och efter en massa samtal på jobb, med vänner och med familj så försvann dock kampkänslan och jag drabbades av fruktansvärd ångest och stress. Jag som trott att jag bearbetat varenda händelse, varenda övergrepp, varje våldtäkt. Men under #metoo kom plötsligt ännu fler minnen tillbaka. Trauman som jag gömt och glömt. Jag var tvungen att undvika sociala medier till slut för jag klarade inte av att läsa fler historier. Hur jävla sinnessjukt är vårt samhälle?

Såhär ett år efter #metoo tänker jag att min text jag skrev 2016 är värd att dela på nytt. För vi ska aldrig sluta prata om övergreppen vi tvingas utstå.

”Läser i ETC idag om läsarnas upplevelser av sexuella övergrepp och kastas smärtsamt tillbaka.

Jag minns hur några av killarna i klassen tjatade på mig och min klasskompis att vi skulle klä av oss och visa oss nakna i ett av lekrummen på fritids och hur de sen stod och tittade på oss och skrattade. Då var vi 8 år.

Jag minns när jag 10 år var på kollo och den där 13-åriga killen jag blivit kär i tvingade in mig i en garderob och kysste mig mot min vilja och hur jag sen slet mig loss, sprang därifrån och ramlade i trappan och stukade foten för att jag var så rädd. Men inte vågade berätta för kolloledarna vad som hänt, för att jag skämdes över att jag varit en fegis.

Jag minns han som söp mig och min vän full på en hemmafest och att vi kysstes. Senare vaknade jag upp i en skinnsoffa, helt naken, och samma kille låg på mig och var i mig. Jag minns att det gjorde ont mellan mina ben och att jag blev äcklad av hans andning. Då var jag 13 år och det var första gången jag hade sex.

Jag minns killarna i skolan som tvingade in mig i ett hörn, höll fast mig och tog på mina bröst och stoppade ner händerna innanför mina byxor. Jag minns att jag skrattade samtidigt som jag sa åt dem att sluta. Jag ville inte verka tråkig. Men egentligen ville jag springa därifrån och gråta. Under tiden gick flera lärare och vänner förbi. Ingen gjorde något. Det var ju bara en helt vanlig dag i högstadiekorridoren.

Jag minns en pojkvän och hur han ville ha sex med mig hela tiden. Gärna flera gånger om dagen. Jag minns en gång när han höll fast mig och slet av mig min tröja framför hans vänner och hur alla skrattade när mina bröst blottades. Jag minns en annan gång när vi bråkade och jag grät för att jag var rädd att han skulle göra slut med mig. Jag minns hur han då slet av mig mina byxor och trosor och hade sex med mig medan jag fortsatte gråta hysteriskt.

Jag minns en kille jag brukade umgås med väldigt mycket. Jag var väldigt kär i honom men det vågade jag aldrig erkänna för då skulle han säkert sluta umgås med mig. Jag minns hur han nästan dagligen kallade mig hora, hur han brukade slå mig, dra mig i håret och tvinga mig att suga av honom. Jag minns hur jag intalade mig själv tills det blev en sanning att jag älskade den där behandlingen och att det var något jag tände på.

Jag minns killen som skulle köra hem mig efter en utekväll. Jag råkade somna i hans bil och vaknade upp vid ett hotell vid Arlanda där han sa att vi skulle sova tillsammans. Jag ville verkligen inte sova med honom men vågade inte säga något. Väl i rummet betalade han för porr till teven och började ta på mig. Jag tänkte att om jag inte kysser tillbaka och ligger helt stilla och inte rör mig så kommer han fatta att jag inte vill. Men han struntade i det och fortsatte tills han var klar. Dagen efter körde han och hans kompis hem mig och skrattade hela vägen tills jag blev avsläppt hemma.

Jag minns grannen under mig som trakasserade mig en sommarkväll, genom att ringa på, kasta sten på mitt fönster och senare lämna en lapp i min brevlåda där det stod ”Hej! Det här är Matte på plan 1. Kom förbi mig, jag har en liten överraskning till dig… :)” Och hur jag inte vågade sova hemma på flera dagar efter det.

Jag minns mannen som förföljde mig från tunnelbanan i somras och hur jag släppte in honom när han gick efter mig in i porten. Men jag kände på mig att något var fel. Så jag gick ut på gatan igen. Då gick han också ut. Jag försökte gömma mig och när han försvunnit en bit bort sprang jag in i porten och upp till min lägenhet. Bakom mig hörde jag hur någon kommer in i porten och springer upp för trapporna. Jag hinner in, låser dörren och ser några sekunder senare hur samma man kommer springandes upp för trappan och letar efter mig. Som tur är såg han inte vilken lägenhet jag tagit mig in i och försvann efter ett tag.

Som Anna-Maria Carnhede skriver i ETC:

” Erfarenheter av sexuella trakasserier och sexövergrepp sammanlänkar oss kvinnor. När vi pratar om dem tillsammans kan de, lite paradoxalt kanske, ge oss kraft och styrka. Fråga en tjejjour nära dig och de kan berätta! Men ofta krävs det år av vuxenhet och trygga sammanhang och kanske också peppande feministiska ryggdunkar för att lösa upp de proppar av skam som gör att vi börjar dela med oss av våra erfarenheter. I mitt fall var det först som vuxen feminist jag insåg att jag faktiskt var med om övergrepp där utanför lektionssalen inför allas blickar.”

Jag minns varenda berättelse om sexuella övergrepp som mina tjejkompisar har berättat om för mig. Men jag kan inte påminna mig själv om en enda killkompis som själv erkänt sig ha utsatt någon tjej för ett övergrepp. Det går inte ihop alls. Det är så jävla viktigt att det skrivs och pratas om det här hela tiden. För de flesta unga förstår inte ens att det här är något problematiskt. Tjejer förstår inte att de är med på saker de egentligen inte vill och killar förstår inte alla gånger att det de gör är fel. Mina minnen är inte på något sätt alls unika. Våldtäktskulturen är på riktigt.”

Sex efter sexuella övergrepp

”Cassandra <3 jag tycker du verkar så bekväm med din sexualitet, att våga vara sexuell och njuta av det. Jag har läst när du skrivit om övergrepp du varit med om, och jag undrar hur du har kunnat njuta av din kropp igen? Jag blev utsatt av en kille jag dejtade för några år sen, och jag känner att jag fortfarande tycker det är svårt att våga njuta av sex, hänge mig och våga släppa på kontrollen. Jag förstår att det här säkert är jättesvårt att svara på, och förstår om det är för jobbigt. Just nu känner jag mig så fast i min kropp, och kan tycka att det är äckligt att killar tycker jag är sexig. Förra killen jag dejtade tyckte att jag var så himla het, men kände mig mest som en sak då? Blir så frustrerad, vill kunna få känna mig het utan att känna mig som en sak för den manliga blicken typ. Puss, gillar dig!”

 

Wow. Det här är en så otroligt stor och svår fråga. Jag har varit med om massa saker speciellt under mina tonår som absolut satt djupa spår i mig. Detta drabbade inte direkt min sexlust men det krossade min självkänsla totalt. Jag hade så svårt att tro att jag var värd något alls. Eller snarare trodde inte jag var värd något annat än att bli knullad. Det har tagit mig många år att våga njuta och ta för mig för min egen skull på riktigt.

Jag har inget konkret svar på HUR man ska göra. Men vad jag vet har hjälpt mig är att jag pratat massor med vänner, gått i terapi och att jag skrivit om det jag varit med om. Några av de debattartiklar jag skrivit finns att läsa här:

”Jag minns hur han drog mig i håret och tvingade mig att suga av honom” – Metro

”Det finns så många gråzoner som vi måste lära unga killar” – Aftonbladet

Efter de här texterna publicerades blev jag faktiskt kontaktad av några av de här killarna jag skrivit om. Att då prata med dem hjälpte mig också tror jag. Det var så skönt att få dem att förstå vad de faktiskt gjort mot mig.

Men jag tänker att om du kanske börjar träffa/dejta någon – försök berätta för hen att du har dessa erfarenheter bakom dig. Förstår att det kanske inte är det absolut lättaste dock men tror verkligen på att det gör ett eventuellt första ”sexmöte” bekvämare.

Vill även säga att onani verkligen varit en grej som gjort mig tryggare sexuellt. Att utforska, leka, testa och onanera mycket har gjort att jag är mycket mer bekväm i min kropp men också att jag lärt mig mer om vad jag verkligen gillar och vad jag inte gillar.

Jag kan inte påstå att jag helt är över de här känslorna och erfarenheterna, vet inte om man blir det helt och hållet faktiskt. Men jag hoppas verkligen du hittar ett sätt att våga njuta av sex igen och att mina ord kanske var en liten hjälp på vägen i alla fall. <3

Poddgumman

I veckan har jag gästat två av mina favoritpoddar: Power Meeting Podcast och Singelrådet. Älskar att gästa poddar älskar att låta käften gå! Borde verkligen skaffa en egen podd…

I Singelrådet pratade jag, Ebbis och Pontus utifrån denna lyssnarfråga:

Blev ett avsnitt om hur man bygger sitt sexuella självförtroende och vikten av självkänsla när man dejtar och ligger. Avsnittet kan du lyssna på HÄR.

I Power Meeting Podcast pratade vi utifrån lyssnarfrågor också! Hur hanterar man bäst kollegor som kroppshetsar? Amat frågade mig om jag lärt mig något från när jag gästade i ett tidigare avsnitt (nummer 206) om att ta ansvar för mina egna känslor i ett förhållande? Heheehe… OCH – räknas oralsex som sex?! Riktigt roligt avsnitt. Lyssna kan du göra HÄR!

Rewind

Den senaste tiden har jag känt mig extremt ostrukturerad, omotiverad och oinspirerad. Tre vidriga känslor. Igår vaknade jag och kände mig sjukt ledsen. Pratade med en vän som sa till mig att när hon hade en längre period av ångest och depression sa hon att hon behövde ”börja om”. Att man måste dra ner på sånt som bara är skadligt för en och hitta rutiner i ens vardag som ger en balans. Det är egentligen så basic men jag behövde verkligen höra det. Att ha tydliga rutiner med sin sömn, med träning, kost och livet i allmänhet. Och…att man ska softa ner med sociala medier. Det är nästan det svåraste. Fan vad tid man spenderar på meningslöst scrollande. Senaste uppdateringen i iphone visar ju dessutom hur mkt tid man spenderar per app. Och tydligen snittar jag 6-7 timmar per dag på sociala medier……ursäkta? Det är ju en arbetsdag. Visst socmed är delvis ett jobb för mig men mycket av den tiden är sånt jävla slöseri.

Jag är så motiverad att komma igång med träningen igen som jag saknat så mycket. Imorgon börjar äntligen ett nytt bootcamp med Hannah och Fashionablefit Training. FAN vad jag har saknat det. Att träna med samma gäng, mån ons fre klockan 8.00. Under den period när vi tränade regelbundet i flera månader tillsammans var de månader jag mådde som allra bäst. Jag var så mycket piggare, lyckligare och rutinerna gav mig verkligen en stabilitet som är så jävla viktig för mig. Dessutom det sociala i vår gruppträning. Att peppa varandra tillsammans och ha KUL. Tänker knappt på att det är träning för att vi har så kul tillsammans. Är så redo att fokusera på att ta hand om mig själv nu istället för att ba glida runt i ett jävla moln av ångest och depp.

I veckan som kommer ska jag alltså träna mån, ons och på torsdag åker jag till London med mitt jobb. Vi har åkt dit flera år i rad för att besöka Battle of Ideas som är en debattfestival i London. Svinkul och spännande forum med två heldagar av debatter om allt möjligt. Varje debatt har en panel på kanske 4 personer som alla får 5-8 minuter där de får argumentera för sin ståndpunkt. När alla gjort det är det öppet för panelen och publiken att börja debattera. Så kul med en sån debattform där publiken också är högst involverad. Brukar bli väldigt intense. Ser fram emot detta så mycket. Sen i november arrangerar vi på Kulturhuset en egen Battle of Ideas där det bl.a kommer debatteras feminism efter #metoo och huruvida sociala medier är dåligt för samhället. Fri entré och väldigt kul och spännande. KOM tycker jag.

Innan London har jag bokat tid för att fixa naglarna hos bästa Beata på Beauty bar by Hannah och Amanda i Sturegallerian, som jag gjort manikyr och gellack hos i ett år. Ska även förbi Lindex showroom och kolla på deras nya kläder och på tisdag ska jag fira min vän Iman som fyller 30! <3

SÅ redo för denna vecka!

Dessutom släpps två poddar som jag gästat – spelade in ett nytt Singelrådet i torsdags och idag spelade jag in ett avsnitt med Power Meeting Podcast. Länkar såklart när de är ute! 🙂

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!